Stjärnklar trail-magi - En racerapport
Månsken, stjärnklar himmel och glittrande frost i gräset. Brinnande eldar och en snabb bana med precis lagom mycket lera och rötter. Night Trail Run 2020 slog alla förväntningar!
Att springa i skogen i pannlampans sken är alltid en stark upplevelse. Det är du och din bubbla av ljus, och du bestämmer var det ska vara ljust och var natten får ta över. Du är här och nu, för runt om dig finns ingenting. Night Trail Run är sinnesfrid i full fart genom skogen.
De senaste två åren har jag sprungit 30 km-klassen, men jag har riktiga fina minnen från några snabba, leriga starter på 10 km. Därför kändes det riktigt kul att komma tillbaka till 10 km i år.
Här öppnas dörren till en ny värld för många. Night Trail Run lockar nämligen fler än oss redan helt frälsta skogslöpare med pannlampa och lera bakom öronen. Det värmer hjärtat lika mycket varje gång, och arrangörerna ska ha ett stort tack för den insatsen!
De senaste två åren har jag sprungit 30 km-klassen, men jag har riktiga fina minnen från några snabba, leriga starter på 10 km. Därför kändes det riktigt kul att komma tillbaka till 10 km i år.
Innan start fick vi några glada tillrop av killen med årets banrekord. Han berättade att ståldubbade skor var en bra idé, eftersom delar av banan går över hällar och på spång. Och så var det visst en väldigt njutbar uppförsbacke vid 1 km – den får 10 km-löparna njuta av två gånger, hälsade rekordkillen.
Night Trail Run 2020 är nämligen en varvbana på 5 km, där man väljer ett eller två varv. Och det är ett smart drag! Första varvet var nyförälskelse och wow-känsla över de fina stigvalen: lättsprunget för att vara stig, samtidigt utmanande med både hällar, rötter och en rejäl dos lera. Emellanåt bjöd banläggaren på korta sträckor av rapp grus-stig, som kändes riktig vilsam. Banan var också väldigt väl uppmärkt med blå reflexer, så det gick bara inte att springa fel. Lätt att bli kär i, helt enkelt! På andra varvet visste vi vad vi skulle få och kunde springa på mer. Det var bara att kasta sig ut i pannlampans sken och njuta!
En annan trevlig fördel med en varvbana är att du inte vet om personen som du springer förbi (eller blir omsprungen av) springer ett eller två varv på banan. Och ärligt talat, det är väldigt rolig att få springa förbi andra… Så det gjorde vi, och fick glada hejarop tillbaka i fartvinden.
Efter ungefär 8 km flög en gasell förbi mig. Jag hejade på honom, men då drog han med sig min fantastiske hare! Inte skulle väl grabbarna springa i mål långt framför mig?! Det är ju bara inte ok. Jag höjde tempot och hörde ståldubbarna slå in i marken under mig.
När skogen öppnade sig kunde jag se både stjärnorna och en perfekt halvmåne, som lyster över glittrande frost i gräset. Jag sprang in i min egen rykande andedräkt och det enda jag hörde var mina egna steg. Total trailmagi!
Efter några hundra meter släppte haren den flygande gasellen och väntade snällt in mig. Påhejade av funktionärerna sprang vi in på Night Trail Runs tvättäkta upp-lopp: uppförsbacken in i mål, alltid inbjudande dekorerad med marschaller och ljus. Här vill du inte krokna, så ta ett extra andetag när du kommer hit!
Emelie Lilliefeldt
Ambassadör Emelie tillsammans med haren Henrik.